Lite Historik om vår gata.

 

Vi bor ganska centralt här på Toftaåsgatan, men det är inte längesedan detta var rena ”bonnlandet”. Här har bott människor sedan urminnes tider och långt innan storstaden bredde ut sig. Runt om i våra närmaste omgivningar har man funnit rester av stenåldersbosättningar. Både i kullen uppe vid sjukhemmet och i berget borta vid Välen-barackerna finns fornminnesmärken. Nyligen när man byggde det nya bostadsområdet vid Ängås fann man kokgropar från järnåldern i jorden där.  Ordet Tofta betyder helt enkelt bosättning. Här som vi bor nu, gick strandlinjen långt tillbaka i tiden eller ännu längre tillbaka var här havsbotten.

 

Det lilla skogspartiet mot berget gömmer resterna av en tidig ”hyresgäst” på Toftaåsgatan. Där bodde kyrkstöten i Västra Frölunda, ”Stöt-Adel” kallad. Helga, som var en av de första som flyttade in här, när området var nybyggt, har berättat att hon kände en fru Vallenbert i Kannebäck, född 1888 och uppvuxen på en gård på andra sidan kyrkan. Denna fru Vallenbert hade som liten flicka gått med mjölk till Adel och hon kunde berätta om hur primitiv hans bostad var. Hans utedass bestod av en bräda lagd mellan ett par stenar under berget. En husgrund och ett stenröse, där skorstenen stått och en tynande vinbärsbuske var det enda som fanns kvar av ”Stöt-Adels” enkla boning då Helga flyttade in här år 1969. Kanske är det övervuxet i dag.

 

För inte så hemskt länge sedan låg här på marken vi nu bor ett trädgårdsmästeri. Trädgårdsmästaren bodde på andra sidan Västerleden, men han odlade sina grönsaker, blommor eller vad det kunde vara, på marken där vi nu bor.

 

Vår donator och Wijks stiftelse har också sin historia. Wijks var en känd och mycket rik Göteborgsfamilj, ursprungligen av bondesläkt från Björlanda på Hisingen. Namnet kommer från platsen Vikefjord där ute. Olof och brodern Karl var rika handelsmän i staden. Förmögenheten byggdes upp av deras farfar, Olof Wijk d. ä. född 1786. Han var i mitten av 1800-talet en av Sveriges rikaste män och står numera staty i Bältesspännar-parken nere i centrala Göteborg. Sin stora förmögenhet hade han byggt upp på handel och tro det eller ej: sjöröveri !! Han fick av Kung Gustav IV Adolf så kallat kaparbrev och utrustade 1808 ett kaparfartyg med en stor besättning, som låg utefter kusten och ”störde” fienden, d v s han förde hem de danska och norska handelsfartygens last och sålde den.

 

Hans efterkommande Olof Wijk och dennes hustru Caroline såg sedan till att pengarna, eller en del av dem, donerades till välgörande ändamål.

 

                                                  Hört och återberättat av Wera.

 

En kommentar till Historia